Plötsliga skrik, tårar, kastade leksaker och total vägran att samarbeta – ett barns utbrott kan komma från ingenstans och kännas både frustrerande och utmattande. Det är lätt att som vuxen känna sig maktlös eller osäker på hur man ska reagera.
Ett så kallat tantrum, eller trotsutbrott, är en helt normal del av barns utveckling. Det handlar inte om att barnet är ”omöjligt”, utan om att det ännu inte lärt sig hantera starka känslor, behov eller gränser. I den här artikeln går vi igenom varför tantrums uppstår, vad som faktiskt händer i barnet – och hur du som vuxen bäst bemöter utbrotten på ett lugnt och tryggt sätt.
Vad är ett tantrum?
Ett tantrum är ett känslomässigt utbrott som ofta uppstår hos små barn när något blir för mycket. Det kan komma plötsligt och ta sig uttryck i skrik, gråt, ilska, att barnet kastar sig på golvet eller vägrar samarbete. Vissa barn slår, sparkar eller kastar saker. Andra blir helt tysta och stänger av.
Tantrums är vanliga i åldrarna 1 till 4 år, när barnets känslor är starka men språket och självkontrollen ännu inte hunnit ikapp. Det handlar alltså inte om att barnet är bortskämt, ”testar gränser” eller försöker manipulera – utan om att det är överväldigat och saknar verktyg att hantera situationen på annat sätt.
Ett tantrum är i grunden ett tecken på att barnet behöver stöd. Det kan vara trötthet, hunger, frustration, en känsla av att inte bli förstådd, eller bara att något inte gick som det hade tänkt sig. Det viktiga är att se utbrottet som en signal – inte som ett problem i sig.
Varför får barn utbrott?
Barn får utbrott för de som sagt ännu inte lärt sig att hantera starka känslor. När något känns fel, orättvist, frustrerande eller överväldigande blir reaktionen ofta fysisk och högljudd – helt enkelt för att de inte har andra sätt att uttrycka sig på.
Vanliga orsaker till utbrott är:
-
Frustration. Barnet kanske vill göra något det inte klarar av, eller får ett nej det inte förstår.
-
Trötthet. När energin är låg blir det svårare att hantera motgångar och känslor.
-
Hunger. Lågt blodsocker kan göra barnet mer lättretligt och känsligt.
-
Överstimulerade sinnen. För mycket intryck, ljud eller folk kan bli för mycket och leda till att barnet ”exploderar”.
-
Behov av självständighet. Många utbrott kommer när barnet vill bestämma själv, men möter en gräns från en vuxen.
-
Brist på kontroll. Barn vill ofta känna sig delaktiga. När de inte förstår vad som händer eller upplever att någon annan styr allt, kan det bli för mycket.
Det är viktigt att komma ihåg att utbrott inte är något konstigt eller farligt – de är en del av barnets utveckling. Med tiden lär sig barnet att sätta ord på sina känslor och att hantera dem på andra sätt, särskilt om det får hjälp och trygg vägledning från vuxna runt omkring.
Hur du bäst hanterar ett tantrum i stunden
När ett utbrott väl är i full gång kan det kännas kaotiskt – men hur du som vuxen agerar har stor betydelse för hur snabbt och tryggt situationen kan lugna ner sig. Det viktigaste är att du förblir lugn, även om barnet inte är det.
Här är några saker som brukar fungera:
-
Behåll lugnet. Ditt barn är i affekt och behöver att du är den trygga, stabila vuxna. Att själv bli arg eller skälla gör oftast situationen värre.
-
Sänk tonen och prata lite mindre. För mycket ord och instruktioner mitt i ett utbrott går ofta inte in. Använd lugn röst, korta meningar och kroppsspråk som visar att du är där.
-
Bekräfta känslan, inte beteendet. Säg till exempel: ”Jag ser att du är arg” eller ”Det är okej att bli ledsen”, utan att godkänna att barnet kastar eller slår.
-
Ge barnet utrymme. Vissa barn behöver fysisk närhet, andra vill vara i fred. Känn in vad ditt barn behöver just då.
-
Var nära, men inte påträngande. Ibland räcker det att bara sitta tyst bredvid och visa att du finns där tills känslostormen lagt sig.
-
Undvik att förhandla eller försöka ”vinna”. När barnet är mitt i ett utbrott går det inte att resonera. Vänta tills det lugnat sig innan ni pratar mer.
Kom ihåg att ett tantrum inte är ett test – det är ett uttryck för något som blivit för svårt att hantera. Ju tryggare och mer förutsägbar du är i stunden, desto lättare blir det för barnet att hitta tillbaka till lugnet.
